juvela

vi har kört bil i thailand (kommer mycket troligtvis inte göra det igen), eller vi och vi. morgan körde och vi andra studsade bredvid kan man nog kalla det. jag tror nämligen att fjädringen på bilen antingen var trasig eller mycket, mycket dålig. för därifrån jag satt kändes det som om fjädringen var obefintlig. varje gupp var som att åka i värsta terrängen och det var bara på de betonglagda vägarna, när vi sedan kom till djungeln, för det gjorde vi, är det ett under att barnen inte bröt nacken av sig ( nej, det fanns inte bälte där bak).

vi var och hälsade på familjen örnehed som nu bodde på thong nai pan, jättefin strand på koh phangans östra sida. för att ta sig dit åker man båt, vilket vi då uppenbarligen inte valde på grund av flera själ, eller så åker man bil. väljer man att åka bil så är det bara att veta om att sista biten är på grusväg, och det tar lika lång tid att åka båt eller bil (ca 1 timme) på grund av den här grusvägen. sträckan i kilometer är bara 30 så det är inga avstånd, men det tog minst en timme att ta sig dit för när vi kom till grusvägen genom djungeln var den så fruktansvärt dålig att den knappast borde kallas väg. vägen till bjärken när den är som mest hålig och dålig framstår som asfalterad jämfört med den vägen vi åkte på igår.

väl framme var det värt varje gupp, för stranden var jättefin och familjen örnehed var så himla roligt att träffa igen. så det var ett kärt återseende för både barn och vuxna.


vrålåket


det var ganska trångt där bak, barnen kunde inte ha benen på golvet utan fick sitta mitt emot varandra


det stämde, fanns inget förrän vi kom fram


det var superfint i djungeln


här är skitvägen, när den var som bäst, körde enbart på 1:an och 2:an i 4-djulsdrift, backe upp och backe ner och mycket brant hela tiden


thong nai pan


poolen på center cottage resort


barnen vid lunch


passade självklart också på att ta en god latte på dolphins ett supermysigt ställe på stranden


djungeln igen, magiskt